Raggare och Eddie Meduza i P1

Sveriges radio P1 har precis sänt två dokumentärer av Bosse Sjökvist, medlem i Johnny Bode-sällskapet och en av Sveriges främsta skildrare av undergroundkultur i folkhems-Sverige.

Dels är det Sjökvists dokumentär "Mera brännvin" om Eddie Meduza, en repris från i våras. Dels är det den splitter nya "Vi skrämde slag på Svensson" om raggare. Bägge dokumentärerna kan avlyssnas här fram till och med slutet av februari 2010.

Bosse Sjökvist arbetar även med en tv-dokumentär om Johnny Bodes liv och gärning, men den beräknas inte vara färdig förrän 2012.

Per Meurling uppmärksammad

I decembernumret av OLM (Ordfronts litterära magasin) har Hans Lagerberg skrivit en intressant artikel om den minst sagt originelle marxistiske kritikern, filosofie doktorn och kulturprofilen Per Meurling (1906-1984).

Per Meurling var bekant med Johnny Bode och, åtminstone tidvis, god vän med honom. Han var en av få personer som tog Johnny i försvar efter att hans bravader under andra världskriget gjort att han blivit totalt utfryst av hela det kulturella etablissemanget i Sverige och bannlyst på Sveriges Radio.


Sitt försvar utvecklar Meurling i en artikel i herrtidningen Top Hat, nr 3 år 1950, med titeln Är Johnny Bode en gangster? Meurlings slutsats är att man inte kan se på Bode så: "Någon gangster är han inte, utan helt enkelt bara en född operettartist, ett världens barn, en liten syndig gosse, som med glada miner sprider lite glädje omkring sig i en tråkig värld."

För en sentida läsare verkar Per Meurling ha fångat Johnny Bodes person ganska bra, med både fel och förtjänster. Inte minst blir det tydligt att den som skulle umgås med Johnny var tvungen att ha både tålamod och överseende, men å andra sidan kunde ha ganska roligt. (Artikeln i sin helhet finns tryckt i faksimil i Ingmar Norléns bok Jakten på Johnny Bode - skandalernas man som förväntas komma i ny upplaga under 2010).

Inte helt oväntat sattes Meurlings eget överseende så småningom på hårt prov. Inte minst då Johnny Bode 1966 gav ut boken Jag var en kärlekskonstens mästare under namnet Johnny Delgada (ett efternamn han tagit sig under operettiden i Wien). Boken var redan utgiven en gång tidigare, 1950, då under pseudonymen Maurice Norrman. Då hade den beslagtagits på grund av sitt pornografiska innehåll, som ansågs såra tukt och sedlighet. Eftersom förlaget förbundit sig att inte röja författarens namn tog förläggaren bötesstraffet.

Nu gavs den alltså ut på nytt, i ett mer liberalt kulturklimat. Problemet var bara att det inte var Johnny Bode som skrivit boken, utan Per Meurling. Meurling hotade med stämning, men gick så småningom med på förlikning. Johnny Bode gav sig dock inte med detta. Han åkte till Danmark och sålde manuset en gång till, denna gång under titeln Elskovseksperten. Trots detta bestod vänskapen med Per Meurling.

Som man kanske kan ana sig till var Per Meurling och Johnny Bode på vissa sätt samma andas barn. Det de framför allt delade var förkärleken för att bryta tabun och ställa till med skandal. Meurling var dock till skillnad mot Bode en tydligt ideologiskt driven person, även om han under sitt liv flera gånger synnerligen drastiskt bytte politisk position. Oavsett var han befann sig i debatten var han dock ständigt lika polemisk och rasade mot dem han kallade "den goda tonens pingviner".

Per Meurling hade också, i motsats till Johnny Bode, förmågan att landa på fötter efter de mest häpnadsväckande frivolter.

Meurling började som skribent i studenttidningen Lundagård under sent 1920-tal, där han hävdade att det akademiska livet uteslutande bör ägnas åt vetenskap och konst. Men ganska snart radikaliserades han av den ekonomiska krisen och fascismens frammarsch. Han blev clartéist, gick med i den socialdemokratiska ungdomsklubben Frihet och blev en av de ledande kring den marxistiska tidskriften Ateneum.

Efter att hans bror Olle stupat i spanska inbördeskriget 1936 drev Per Meurling ännu längre åt vänster och blev benhård kommunist, så Moskva-trogen att han till och med offentligt försvarade skådeprocesserna mot de gamla bolsjevikledarna och Stalins pakt med Hitler. Han avslöjades som sovjetisk agent och dömdes 1943 till fängelse för olovlig underrättelsetjänst.

Hans Lagerberg berättar i artikeln om Meurlings fortsatta äventyr sedan han kommit ut ur fängelset:

"Om han tjänade Stalin, den svenska försvarsstaben eller CIA visste han nog inte alltid själv, medan han valsade fram i märkliga turer mellan krogborden. Ett tag tycktes han som Ny Dags korrespondent i Östeuropa försvunnen, men hade bara inlett en period av extremt rumlande. Ny Dags redaktör gav honom namnet Pelle Sanslös.

1948 blev han definitivt renegat, när han helt tog avstånd från kommunistpartiet, Stalin och Lenin. (Men inte Marx.) Han kunde därefter i några år försörja sig på att skriva om kommunistiskt spionage och landsförräderi. Han disputerade med en historiematerialistiskt inspirerad avhandling om religionens bidrag till uppkomsten av social olikhet - men påstod att han bara velat bli doktor för att imponera på en vacker flicka på rakstugan.

Försöken att under 1950-talet anpassa sig till borgerligt familjeliv misslyckades totalt, och snart hopade sig hos polisen åter rapporter om bråk och fylla. Medan han klagade över det obildade folket som dyrkade sin egen medelmåttighet blev han också känd som Porrdoktorn och motsättningarna mellan "hög" och "låg" kultur fortsatte att dväljas i honom - så gav han till exempel 1967 ut både den utmärkta ungdomsboken "Jesus äventyr" som den fåniga "Münchhausens erotiska äventyr"."

När vänstern ryckte fram på 1960-talet så ställde sig marxisten Meurling typiskt nog i opposition, skällde ut ungkommunisterna för att gå reaktionens ärenden och hävdade att Marx i nuläget skulle ha varit socialdemokrat. "Porrdoktorn" lyckades till och med bli anställd på det socialdemokratiska partihögkvarteret där han arbetade med att sammanställa utländsk press.

Per Meurling dog i strupcancer 78 år gammal år 1984, ett år efter Johnny Bode. Han lämnade efter sig en synnerligen omfattande litterär och journalistisk produktion, framförallt inom ämnena politik, religion och erotik.

Hans Lagerberg arbetar nu med en sorts biografi över denne synnerligen intressante person i svensk 1900-talshistoria. Enligt OLM är det en bok om de intellektuellas uppdrag och villkor, där Per Meurling ledsagar Lagerberg genom kulturvärldens himlar och helveten.

Bokförlaget Vertigo har också utlovat att återutge Per Meurlings "erotiska memoarer" Ögat i pottan under året.

Båda dessa böcker kan nog bli synnerligen intressant läsning. I väntan på dem rekommenderas artikeln i OLM.

Men årsmötet då?

Ni som inte var med på trettondagsafton i Göteborg väntar säkert med spänning på en redogörelse. Var lugna - en sådan kommer. Att den dröjer beror delvis på att klubbens sekreterare tillsammans med sin sköna maka, tillika fotoansvarig för kvällen, åkt på en välförtjänt semester till Kiruna. Men så fort de kommer tillbaka ska vi lägga ut en ordentlig skildring av det vildsinta firandet på jaktslottet, för att inte tala om att vi ska i tu med alla de tusen göromål vi bestämde att vi ska genomföra.

Johnny Bodø - skandalcomeback i Norge!

Norge var skådeplatsen för Johnny Bodes kanske mest förödande attentat mot sin egen karriär, påfundet att sätta upp en revy åt den nazistiska Quisling-regimen.

Vistelsen slutade med inspärrning i koncentrationslägret Grini, utvisning tillbaka till Sverige och ny inlåsning på mentalsjukhus. Men att Bode uppenbarligen var mentalt instabil hjälpte inte, han portades på livstid från Sveriges Radio och kunde i princip aldrig mer göra egna konserter vare sig i Sverige eller Norge.

Nu, mer än 65 år senare, är han dock åter aktuell på norska scener. Den 23 januari 2010 sätts "Bordellmammas visor" upp på konserthuset Sinus i nordnorska Bodø. Arrangemanget är en fortsättning på en tidigare succéföreställning i Narvik.

När Johnny Bode-sällskapet fick höra detta var vi naturligtvis tvungna att kontakta hjärnorna bakom påhittet för en intervju. Håll till godo!

Presentera er. Vilka är ni i gänget som ligger bakom Johnny Bodes renässans i Nordnorge?

Den indre kjerne er Ante Alterskjede regissør, kuplettsanger/pianist Micke Mus og pianist/kappellmester/sanger Don Aasé. I tillegg John "Smygis" Karlsson og Tone Melone som synger, samt vår kvinnelige kontrabassist, kjent som Den Underbara Jorun. I tillegg supplerer vi med prostituerte orkestermusikere på fiolin, bratsj, cello, fløyte, klarinett, fagott og slagverk.


Hur kom ni först i kontakt med Johnny Bode, och hur uppstod idén att sätta upp en revy med hans musik?

Flere av oss hadde obskure minner fra barndom om eksistensen av en kasett ved navn Bordellmammas visor, men det skulle bli vår svenske kuplettsanger Micke Mus som først presenterte oss nordmnenn for herligheten. Han hadde første gang hørt den hos sin klaverlærer i oppveksten, og for tre år siden fikk han en kopi på cd. De mer obskure utgivelsene har vi fått framannen bak www.sperrman.se. Resten er historie.

Hur pass känd är Bode i Norge? Hur ser man på honom, hans skandaler och hans kontakter med Quisling-regimen?

Johnny Bode er ikke akkurat noe household name i Norge. Hans skandaler og samarbeid med quislingene er følgelig lite kjent. Bode spilte jo også en marginal rolle i norsk okkupasjonshistorie, og hans innsats var nok mer til skade for ham selv enn til gagn for nazistene. Johnny Bode er derfor et navn som ikke umiddelbart forbindes med Quisling. Det er nok bare de med særlig biografisk interesse for Bode som kan ha fått med seg dette påfunnet fra en mann i tydelig mental ubalanse.

Sier man Bordellmammas visor til menn over 40, kan det nok hende at flere nikker gjenkjennende og begynner å synge på en av visene. Platene hans ble solgt på postordre i Norge på syttitallet og ble gjerne spilt på fester og i raggar-biler.

Var det svårt att få i hop musiker och sångare/sångerskor eller var alla entusiastiska?
Det har ikke vært vanskelig. Alle som har kunnet ta spillejobbene har sagt ja. Ingen har trukket seg. På vår orkesterdebut under Vinterfestuka i Narvik hadde vi også musikere fra MiN-ensembelet, fylkets eget kammerensemble. Jeg tror Bode ville ha moret seg storligen over fylkeskommunal støtte til en slik oppsetning.

Vi kalte det "MiN-ensemblet med kunder fremfører Bordellmammas visor". Han fikk vel aldri gjort konserter med med de erotiske sangene selv. "Sexrevyn stig på" er jo bare med ferdig innspilt latter og applaus og ikke spilt for et publikum.

Hur genomförde ni revyn? Var det en stor show?

Forestillingens form er kabareten, men uten at vi ler med publikum, noe som selvsagt kan by på problemer. Det gjelder å le fra seg på prøvene.

Forestillingen drar veskler på Johnny Bodes syntese av populærmusikalske genrer som fox trot, tango og vals, blandet med eldre forbilder som skillingsviser, ballader, mintrel-shows marsjer og operetteklisjeer.

Vi åpnet med dialog i baren, hentet fra "Ta mej till en ukulele", mens jeg spilte taffelmusikk, hvorpå vi gikk rett over i "Premiär med sex" og avsluttet en time senere med "Mitt brokiga bedårande förflutna". Avslutningsvis spilte vi "En herre i frack" fra cd.


Vi hadde smoking, stram regi, gammeldags progamvert/vokalist (Micke Mus) og alt som hører til. Kommentarene/presentasjonene mellom låtene var fra Bodes liner notes. Alt sammen fremført på syndens eget språk: svensk.

Vilka reaktioner fick ni? Vissa av sångerna innehåller ju trots allt en sexism som kanske kan vara... besvärande? Publikreaktioner, press?

Vel, vi kan si at vårt publikum i Narvik var en merkelig miks. Der var alt fra blodharde Bode-fans, til gamle damer som ikke helt visste hva de gikk til. Det tok et par låter ("Premiär med sex", og "Jag har besøkt bordellerna i många, många land") før publikum knekte koden og virkelig begynte le. I løpet av disse forlot et par indignerte fruer, men resten fulgte oss ivrig helt fram til stående ovasjoner etter finalen.

For dem som ikke kjenner stoffet fra før av blir det jo alltid et lite sjokk at tekstene er såpass eksplisitte. Mange er jo ikke sikker på om man faktisk kan le av dette, som siviliserte, voksne mennesker. Ikke bare kan man le, man bør også le av det.

Det som kanskje var vårt mest kontroversielle nummer var "Mutta spricka polka", hvor Neger-Joe ble presentert som black face i beste minstrel stil. Publikum forsto imidlertid, at det var datidens fordommer vi gjorde gjøn med, og ikke sorte menn. Det var sågar en vakker negresse i publikum, som var fra seg av latter.

Berätta lite om det nya projektet! Den här gången är ni i Bodø i stället för Narvik. Är det andra skillnader? Vad är det som gör att ni återvänder till Johnny Bode än en gång?

Prosjektet er en direkte videreføring av det vi gjorde i Narvik. Vi gjorde en konsertproduksjon av dette rikholdige materialet, hvor vi søkte å gjøre kløften mellom form og innhold så vid som mulig.

Konseptet er det samme, men denne gangen vil det hele få en noe strammere regi. Vi får bedre tid til å øve, så bandet blir enda tightere, og den tørre stilen blir gjort til perfeksjon. Det er jo ingenting som å presentere Bodes forløsende og våte univers, i stil med det som vel kan beskrives som en gammel, tørr og jomfruelig mus.

En musikkprofessor arrangerte Bodes musikk i stil med tysk-skandinavisk populærmusikk fra 1920 - 1950. Regissør Ante Alterskjede skapte en skarp og stilren forestilling, hvis tørre ytre lot Bodes lyrikk tale for seg selv. Det nyskapende ligger imidlertid i livefremføringen av erotiske schlagere. Vi planlegger nå å gjenopplive denne suksessen på Hovedscenen Sinus i Bodø, 23. januar 2010.

Kjernen i ensemblet forblir den samme, mens orkesteret nå settes sammen av andre profesjonelle musikere, hvor de fleste er tilknyttet Nordnorsk symfoniorkester. Vi håper med dette å kunne realisere forestillingens sceniske og musikalske konsept og høye kunstneriske ambisjoner.

Vi kan ikke gi slipp på dette materialet, hvis musikalske intelligens og ufeilbarlige lyrikk fortjener traktering på høyeste nivå. Bode hører hjemme på en gentlemans’s club, ikke på en kassettspiller gjemt i en kjeller.

Vad har ni för planer för framtiden? Blir det turné runt hela Norge (eller Skandinavien!) med Bordellmammas visor?

Filmproduksjonsselskapet News on Request vil lage en live-dvd-produksjon. Produksjonen tenkes også solgt inn på festivaler og scener i Norge og Sverige. Hundreårs-jubileet for Bodes fødsel i 2012 må markeres. Deretter: totalt verdensherredømme.

Vad är det som gör Johnny Bode så kul? Finns det någon annan, liknande, artist i Norge (eller någon annanstans, för den delen)?

Hans liv og skjebne er meget uvanlig. Hans utsvevende liv, notoriske svindlernatur, og sans for den gode melodi kommer neppe noe annet sted så tydelig til uttrykk som i hans erotiske viser, og trangen til både å være populær og lage skandaler og falle dypt gjør ham også til en tragisk figur. Han kan nok sikkert rubriseres i kategorien outsider-musiker

Visst finnes det erotiske plateproduksjoner i Norge, men de er ikke i nærheten av Bodes klasse, for gjennom Bode-visenes åpenbare vulgaritet lyser også Bodes lyriske og musikalske intelligens.

Micke Mus, Ante Alterskjede og Don Aasé.